I tisdags satt jag i debatt om situationen på Kuba. Rosa-Maria Payá och Regis Iglesias satt också i panelen och diskuterade; Förändringar på Kuba – bedrägeri eller äkta reformer?
De förändringar som sker är kosmetiska, vi måste kräva reella förändringar och att Kuba ska leva upp till mänskliga rättigheter och demokrati.
Så sent som i somras 2010 landsförvisades politiska fångar från Kuba till Spanien. Vissa har lyft fram att situationen på Kuba förbättrats, detta är inte fallet att landsförvisa fångar är långt ifrån samma sak som att släppa dem fria och deportationer är inte något steg mot ett friare Kuba.
Fortfarande lever alla systemkritiker och deras familjer under en oerhörd press från regimen. Det förekommer att regimen organiserar upplopp mot oliktänkande, barnen får offentligt i skolorna stå till svars för att deras föräldrar är ”farliga” personer, det händer att dissidenter, eller barn till dem, relegeras eller förvägras utbildningsplatser.
KD är bekymrade över situationen för politiska fångar och att deras möjlighet att leva i frihet enbart handlar om ett liv i landsflykt i Spanien. Att leva på Kuba idag och samtidigt förespråka demokrati eller arbeta för mänskliga rättigheter är förenat med stor fara. Sådant som vi ser som självklara friheter är fortfarande strängt förbjudet på Kuba. Varken Röda Korset eller Amnesty International kan besöka fängelserna. Organisationen Human Rights Watch har rapporterat att det finns tillfällen där oppositionella har dömts bakom stängda dörrar i militära domstolar.
Innan Europa fortsätter att mjuka upp relationerna med Kuba är det viktigt att regimen påbörjar en verklig förändringsprocess. Vi anser att regimen måste vidta konkreta återgärder innan relationen till Kuba kan normaliseras ytterligare. Det är absolut nödvändigt att kubanska myndigheter tillåter fri etableringsrätt för politiska partier och organisationer i det civila samhället. Kuba undertecknar konvention efter konvention men det inga tecken på att regimen har för avsikt att börja tillämpa konventionerna.
Efter Kubas rapportering till FN:s råd för mänskliga rättigheter fick man ett tiotal specifika förslag på förändringar för att främja mänskliga rättigheter i landet.
Dessa förkastades totalt. Denna totala förnekelse från den kubanska regimen visar tydligt att den gjort sitt val. Den visar att den inte är öppen för kritik eller reformer.
Efter debatten följde en fin minnesstund för att uppmärksamma Oswaldo Payá och Haraldo. Här kan ni läsa om kvällen.
Idag tre debatter på raden med kort avbrott för frågestund och votering. Nästan hela dagen i kammaren.
inför internationella kvinnodagen imorrn fredag tipsar jag om viktiga frågor jag bloggat om – föräldraledighet för alla
http://carolineszyber.se/2012/09/arets-forsta-motion-foraldraledighet-for-statsrad/
mer familjepolitik och föräldraförsäkring
http://carolineszyber.se/2012/05/intensiva-debatter-familjepolitik-polisen/
http://carolineszyber.se/2011/08/vem-ska-styra-foraldraforsakring/
http://carolineszyber.se/2011/06/samtidig-foraldrapeng/
http://carolineszyber.se/2010/05/nej-till-tvangsdelad-foraldraforsakring/
http://carolineszyber.se/2010/03/vi-kvinnor-kan-utan-kvotering/
slopad sambeskattning
http://carolineszyber.se/2011/03/slopa-kravet-pa-sambeskattning/
Jämställdhet och bistånd
http://carolineszyber.se/2011/03/jamstalldhet-internationell-solidaritet/
Vill och kan utan kvotering
http://carolineszyber.se/2011/03/vi-kan-och-vill-utan-kvotering/
http://carolineszyber.se/2010/05/nej-till-tvangsdelad-foraldraforsakring/
http://carolineszyber.se/2010/03/kvotering-%e2%80%93-mojligheternas-vag-eller-den-ultimata-diskrimineringen/
http://carolineszyber.se/2010/03/vi-kvinnor-kan-utan-kvotering/
